tisdag 30 april 2013
Apati.
När allt som behöver göras hopar sig över oss leder det ofta till att man får ännu mindre gjort och man fastnar i en nedåtgående spiral. Där någonstans är jag just nu. Känns som det finns 1000 saker som måste göras och hela tiden droppar det in nya mail med frågor som skall lösas. En kollega pratade om att sjukskriva sig och ta två karensdagar för att kunna rätta klart de nationella proven, men det kändes lite fel att hon skulle förlora 2000 för att hinna klart med jobbet ...förstår hur hon känner och har övervägt det själv.
Det är helt omöjligt att få ro mer än 1 minut på jobbet, det är alltid elever som glömt nycklar och behöver hjälp att komma in i skåp, kollegor som behöver hjälp med en dator eller något annat som dyker upp. Alltså har jag inte en chans att utnyttja den planeringstid jag har i schemat för något vettigt.
Mycket gnäll blir det och tyvärr sprider sig detta, det är svårt att dra upp stämningen på jobbet när kollegor går in i väggen och flera är på väg dit.
Jag gillar verkligen det här jobbet och älskar att jobba med eleverna, tyvärr får även lektionsarbetet stryka på foten när tiden inte räcker till. Det känns inte bra...
torsdag 25 april 2013
Nationella prov
Som lärare är man under våren rätt stressad. Du skall då genomföra nationella prov i 6an och 9an. Det går till så att två förmiddagar sitter eleverna med prov, alla samtidigt i hela Sverige. Detta innebär en stor planeringsinsats, lärare skall bli fria för att kunna ge instruktioner och vakta, lektioner ska planeras för att kunna hållas av andra lärare, salar måste bokas om etc, etc. När proven skickas ut så saknas gärna ett antal skivor med den obligatoriska hörförståelsen vilket gör att stressen byggs på, nu måste vi hinna bränna egna kopior.
Dessa prov skall nu göras i fler och fler ämnen vilket gör att en STOR del av vårterminen tas upp av proven själva eller påverkas indirekt av alla anpassningar som måste göras. Och nu har jag inte ens nämnt den muntliga delen...
Varför gör vi då dessa prov?
Skolverket vill att alla vi lärare skall bedöma på samma sätt, det är väl jättebra! Men, så tänker vi ett steg längre...spelar det egentligen någon roll att vi göra detta prov? Visst vi gör samma uppgifter men det är fortfarande JAG som enskild lärare som gör en subjektiv bedömning. Vi får exempel på t.ex. en elevtext med ett betyg som den skall motsvara, men hur överför jag detta till mina elevers texter? I slutändan blir det samma sak, min subjektiva bedömning.
Hade det istället varit så att vi skickade in våra prov och fick dem rättade centralt och sedan fick tillbaka dem, rättade och betygssatta, då hade vi kunnat lära något! Det vi gör nu är något som inte ger något tillbaka överhuvudtaget samtidigt som det innebär en enorm stress för lärare och elever. Jag sitter nu med 4 klassers prov att rätta, det är 4 delar, muntligt, skriftligt, läs och hör. 400 prov. Jag skall alltså rätta 400 prov, detta inom ramen för mitt vanliga arbete, och där försvann all planeringstid jag har och lite till. Självklart skall jag samtidigt bedriva undervisning och bedömning i de 8 grupper jag ansvarar för. Det är i runda slängar 24 pass i veckan där jag skall vara engagerande, kunnig och glad. Varje pass måste förberedas. Jag har testat hur lång tid det krävs för en grupp elever att planera en lektion. De behöver minst 4 timmar på sig att planera en lektion som tar ungefär 40 min, oftast tar de uppgifter de tänkt genomföra slut efter 20 - 30 min men ändå...
Samtidigt så måste jag tänka på att det snart är dags för betyg. Jag skall bedöma mina 160 elever i engelska på 16 kriterier var, (med hjälp av en miniräknare...2560 bedömningspunkter). Alla förstår ju att jag kan inte ha 2560 bedömingspunkter i huvudet så, vad betyder det? ADMINISTRATION. Jag måste bokföra alla dessa kriterier under resans gång i ett speciellt system så föräldrarna som bryr sig om sina barn 2 ggr/ termin ska kunna kolla hur de går för de små liven.
Vad innebär nu detta?
Hur många orkar nu ta tag i de där små problemen i klassen? Hinner jag lösa konflikten som uppstod på skolgården? Märker min stressade hjärna hur dåligt den där eleven nere i hörnet mår? Har jag lagt upp läxan på nätet för den där klassen? Har jag informerat om studiedagen? NEJ, för att jag skall utanpå mitt vanliga arbete rätta 400 prov HELT I ONÖDAN.
Skolverket go home, you are drunk.
Dessa prov skall nu göras i fler och fler ämnen vilket gör att en STOR del av vårterminen tas upp av proven själva eller påverkas indirekt av alla anpassningar som måste göras. Och nu har jag inte ens nämnt den muntliga delen...
Varför gör vi då dessa prov?
Skolverket vill att alla vi lärare skall bedöma på samma sätt, det är väl jättebra! Men, så tänker vi ett steg längre...spelar det egentligen någon roll att vi göra detta prov? Visst vi gör samma uppgifter men det är fortfarande JAG som enskild lärare som gör en subjektiv bedömning. Vi får exempel på t.ex. en elevtext med ett betyg som den skall motsvara, men hur överför jag detta till mina elevers texter? I slutändan blir det samma sak, min subjektiva bedömning.
Hade det istället varit så att vi skickade in våra prov och fick dem rättade centralt och sedan fick tillbaka dem, rättade och betygssatta, då hade vi kunnat lära något! Det vi gör nu är något som inte ger något tillbaka överhuvudtaget samtidigt som det innebär en enorm stress för lärare och elever. Jag sitter nu med 4 klassers prov att rätta, det är 4 delar, muntligt, skriftligt, läs och hör. 400 prov. Jag skall alltså rätta 400 prov, detta inom ramen för mitt vanliga arbete, och där försvann all planeringstid jag har och lite till. Självklart skall jag samtidigt bedriva undervisning och bedömning i de 8 grupper jag ansvarar för. Det är i runda slängar 24 pass i veckan där jag skall vara engagerande, kunnig och glad. Varje pass måste förberedas. Jag har testat hur lång tid det krävs för en grupp elever att planera en lektion. De behöver minst 4 timmar på sig att planera en lektion som tar ungefär 40 min, oftast tar de uppgifter de tänkt genomföra slut efter 20 - 30 min men ändå...
Samtidigt så måste jag tänka på att det snart är dags för betyg. Jag skall bedöma mina 160 elever i engelska på 16 kriterier var, (med hjälp av en miniräknare...2560 bedömningspunkter). Alla förstår ju att jag kan inte ha 2560 bedömingspunkter i huvudet så, vad betyder det? ADMINISTRATION. Jag måste bokföra alla dessa kriterier under resans gång i ett speciellt system så föräldrarna som bryr sig om sina barn 2 ggr/ termin ska kunna kolla hur de går för de små liven.
Vad innebär nu detta?
Hur många orkar nu ta tag i de där små problemen i klassen? Hinner jag lösa konflikten som uppstod på skolgården? Märker min stressade hjärna hur dåligt den där eleven nere i hörnet mår? Har jag lagt upp läxan på nätet för den där klassen? Har jag informerat om studiedagen? NEJ, för att jag skall utanpå mitt vanliga arbete rätta 400 prov HELT I ONÖDAN.
Skolverket go home, you are drunk.
tisdag 8 januari 2013
Koh Chang
Our travel to Koh Chang went alarmingly fast, our driver really wanted to make good time!
Well on the ferry over to Koh Chang we started to relax, but fools we were!
Well on the other side the journey continued and now we didn't fear for our own lives, but those of the many people on motor bikes sharing the single, very narrow, road running along the coast of the island. But at last we reached our destination, Bailan Beach resort on the south west coast of Koh Chang. This was the vista meeting us together with calm, polite hotel staff bring us fresh juice and helping us to our bungalow.
Well on the ferry over to Koh Chang we started to relax, but fools we were!
Well on the other side the journey continued and now we didn't fear for our own lives, but those of the many people on motor bikes sharing the single, very narrow, road running along the coast of the island. But at last we reached our destination, Bailan Beach resort on the south west coast of Koh Chang. This was the vista meeting us together with calm, polite hotel staff bring us fresh juice and helping us to our bungalow.
tisdag 1 januari 2013
...the day after
We had a proper lie in on New Year's Day since we didn't get to bed until 4 the night before. We went for beakfast in Lumpini park, bringing Coffey and sandwiches.
And we were not disappointed this time either. First we saw some very straight backed birds we've never seen before and soon the first dragon showed, walking lazily a few feet in front of our bench. All of a sudden I see him stopping, looking intently up in to a tree, I look the same way and see a squirrel jumping around. BAM the dragon climbs the tree like he is Spider-Man (didn't know they could
climb like that!)
Unfortunately for him but fortunately for the squirrel the later got away so the dragon decided to pretend he just went up the tree to have a rest on a branch.
A few minutes later an even larger dragon comes swimming, hungry eyes on the doves, but he has no luck either.
After the adventures in Lumpini we thought we should try some proper touristy stuff so we went to Jim Thompson's house. He was a former CIA agent who fell in love with Thailand, started a silk business but mysteriously disappeared at the age of 61, to never be heard from again. He built a magnificent house in Thai style and we took a tour around and into it. This was the first time we saw a lot of western people. After the tour we had some food and for the first time I was disappointed, lesson: stay away from the tourist traps.
In the evening we went back to Asiantique
where we spent NYE to have a look in some of the 1500 little shops there.
We found so many beautiful things and brought some of them back with us.
On the 2nd of January we had an easy day and met up with Erik and Isa and 2 of their friends for drinks and some food, it was nice to meet them again after several years.
Today (the 3rd) we're now sitting on a minibus on our way to Koh Chang where we will spend our last week, will write more later!
And we were not disappointed this time either. First we saw some very straight backed birds we've never seen before and soon the first dragon showed, walking lazily a few feet in front of our bench. All of a sudden I see him stopping, looking intently up in to a tree, I look the same way and see a squirrel jumping around. BAM the dragon climbs the tree like he is Spider-Man (didn't know they could
climb like that!)
Unfortunately for him but fortunately for the squirrel the later got away so the dragon decided to pretend he just went up the tree to have a rest on a branch.
A few minutes later an even larger dragon comes swimming, hungry eyes on the doves, but he has no luck either.
After the adventures in Lumpini we thought we should try some proper touristy stuff so we went to Jim Thompson's house. He was a former CIA agent who fell in love with Thailand, started a silk business but mysteriously disappeared at the age of 61, to never be heard from again. He built a magnificent house in Thai style and we took a tour around and into it. This was the first time we saw a lot of western people. After the tour we had some food and for the first time I was disappointed, lesson: stay away from the tourist traps.
In the evening we went back to Asiantique
where we spent NYE to have a look in some of the 1500 little shops there.
We found so many beautiful things and brought some of them back with us.
On the 2nd of January we had an easy day and met up with Erik and Isa and 2 of their friends for drinks and some food, it was nice to meet them again after several years.
Today (the 3rd) we're now sitting on a minibus on our way to Koh Chang where we will spend our last week, will write more later!
"One night in Bangkok..."
NYE in Bangkok...but first things first...
The day started out beautifully, we had a look in a big shopping mall and then we headed for Lumpini Park, its a big park situated more or less in the center of the city, a place where the thai people go to get a rest from the buzz of the big city. While sitting by the water on a small stone bench we saw lots of birds and all of a sudden 3 turtles came swimming, only their little heads popping up now and then. We were smiling at these cute creatures but the surprises were not over yet, all of a sudden the pigeons close to us flew a way in a hurry and as I turned to look why I saw a dragon, not more then 3-4 meters from us. Photos will come soon.
We got to see one more, as a larger one soon came swimming, sure didn't expect this!
After a long day and A LOT of walking we went back to our hotel for a nap to gather energy for the evening that we planned to spend at Asianique, a huge shopping/entertainment area a 15 minute boat ride from our hotel.
People, a lot of people...we spent the evening eating great food and watching beautiful fireworks, having a great time.
It seems we have managed to pick the right spots since we rarely see any other tourists and this evening was not an exemption, smiling thai faces were everywhere!
Happy new year!
The day started out beautifully, we had a look in a big shopping mall and then we headed for Lumpini Park, its a big park situated more or less in the center of the city, a place where the thai people go to get a rest from the buzz of the big city. While sitting by the water on a small stone bench we saw lots of birds and all of a sudden 3 turtles came swimming, only their little heads popping up now and then. We were smiling at these cute creatures but the surprises were not over yet, all of a sudden the pigeons close to us flew a way in a hurry and as I turned to look why I saw a dragon, not more then 3-4 meters from us. Photos will come soon.
We got to see one more, as a larger one soon came swimming, sure didn't expect this!
After a long day and A LOT of walking we went back to our hotel for a nap to gather energy for the evening that we planned to spend at Asianique, a huge shopping/entertainment area a 15 minute boat ride from our hotel.
People, a lot of people...we spent the evening eating great food and watching beautiful fireworks, having a great time.
It seems we have managed to pick the right spots since we rarely see any other tourists and this evening was not an exemption, smiling thai faces were everywhere!
Happy new year!
Second day in Bangkok...
Hello, didn't find the time to write yesterday.
The second day in Bangkok we went for a stroll in the Thong lor district around our hotel. It's a very interesting area, a nice mixture of old and run down, together with luxury and cool boutiques, bars and restaurants. We had and amazing lunch (we managed to pick the right place, we were the only tourists there) which cost us less then 80 SEK for the two of us.
I picked up a pair of jeans and a new belt in one of the local stores, and I must tell you one thing, sales people in Thailand rock, they are extremely helpful and nice, love this place.
In the afternoon we moved to our second hotel and was pleasantly surprised by the standard. We got our bags carried up to our room, a big continental breakfast also containing some thai dishes and a very nice roof top pool with a beautiful view (and of course we got a room on the top floor), all this for 325SEK/ night for the both of us...
The second day in Bangkok we went for a stroll in the Thong lor district around our hotel. It's a very interesting area, a nice mixture of old and run down, together with luxury and cool boutiques, bars and restaurants. We had and amazing lunch (we managed to pick the right place, we were the only tourists there) which cost us less then 80 SEK for the two of us.
I picked up a pair of jeans and a new belt in one of the local stores, and I must tell you one thing, sales people in Thailand rock, they are extremely helpful and nice, love this place.
In the afternoon we moved to our second hotel and was pleasantly surprised by the standard. We got our bags carried up to our room, a big continental breakfast also containing some thai dishes and a very nice roof top pool with a beautiful view (and of course we got a room on the top floor), all this for 325SEK/ night for the both of us...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)