Snurrigt värre

Äntligen har det nog släppt. I söndags morse vakande jag upp och kände mig lite....sliten men tänkte att jag kanske bara sovigt dåligt...blev mosig i huvudet, vid 13-14 tiden låg jag i fosterställning i sängen. Försökte se en film men det gick inte så ja låg helt sonika och stirrade in i väggen, för sova, det gick ju inte heller. Efter att ha svimmat när jag gjorde ett försök att hämta dricka gav jag upp och ringde mina föräldrar. Joakim 26år ringer mamma för att han är sjuk...tack, jag tar den...Min kära far kommer snällt med lite mat till mig. Faktum är att jag innan dess inte kunnat, eller velat röra mig, överhuvudtaget!Pappa vågade inte lämna mig ensam så det blev en tripp hem till Nykvarn. Efter en dag där vågade de släppa hem mig igen men det är inte förens idag som febern har släppt. Märkte av vilken skada en så lång och hög feber gör på kroppen, gick för att handla idag och det van f*n mig svårt att gå rakt. Men, men, nu har jag tyckt synd om mig själv nog, dags att ta tag i sitt liv. Ska försöka släpa mig till jobbet imorgon, borde nog inte men har ett viktigt möte...Appropå jobb så är det hög tid att sussilera nu....och förövrig anser jag att kartago bör förstöras.....