När livet går in i slowmotion

Dålig dag idag...går riktigt tungt...mamma ringde igårkväll, pappa hade fått vad läkarna befarade var en blodpropp i armen. Tillsaken hörde att han var ensam uppe i Åre med en av mina systerdöttrar på 7 år.Fick veta idag att det inte var så allvarligt, förhoppningsvis.Faktum kvarstår dock, när saker som detta inträffar, när chansen finns att man skall förlora någon av sina nära, så får man ett annat perspektiv på livet och de små frågorna tappar sin vikt under en tid.Måste till något roligt i helgen, säga adjö till flickvännen från 6 månader tillbaka och sedan detta...mja, mkt ska till för att vända det...På tal om henne så blev jag arg på henne igår då hon blev ledsen för att jag inte ville prata om vad som hänt. Överreagerade kanske men jag ville inte tänka på någon annan då.Hon har iaf bestämt att vi inte ska höras mer nu och jag antar att det är för det bästa även om det känns jävligt tomt, särskilt när man är nere...men det är jag som själv satt mig i situationen så det är bara att bita i det sura äpplet...